En kväll i Äppelviken med Tomas Tranströmer

Jag minns en sommarkväll i en trädgård i Äppelviken för nu kanske två år sedan. Den svensk-kinesiske poeten Li Li med familj bjöd in till middag i sin trädgård; det var en internationell hopdragning av poeter efter en poesifestival.
Det ryktades att Tranströmer skulle komma.

Jag blev inbjuden av en vän i sällskapet, och vi tog Nockebybanan dit ut. På vägen dit började några poeter palla äpplen från villaträdgårdarna vi passerade och ja, jag måste erkänna att de smakade ypperligt.

Vad var vi för gäng? Några med arabiskt ursprung, några med östeuropeiskt, några kineser som hade uppträtt på ABF-huset i samband med poesifestivalen.
Li Li själv, som hade flyttat till Sverige mycket för att kunna översätta och läsa Tranströmer i original, och sedan blivit kvar som flykting efter Himmelska fridens torg 1989...

Det var dukat till buffé vid ett stort bord i trädgården. Och, ja, Tranströmer med sin Monica var där. Jag tänkte inte så mycket på det till en början (även om jag var imponerad och berörd av hans närvaro) då det fanns så många andra nya och gamla vänner att prata med.
Så småningom började vi läsa dikter för varandra... kineserna läste sina egna översättningar av Tranströmer till kinesiska, framför upphovsmannen själv. Andra läste på arabiska. Den förenande länken visade sig snart vara Tranströmer själv och den poesi han representerade. Jag såg som en mild välsignelse gå upp i Tomas ansikte - eller inbillade jag mig? Det var en hyllning inte bara till honom utan till poesin över alla gränser. Ja, det var egentligen då han fick Nobelpriset.