Friday, March 10, 2017

Min nya diktsamling med omslag och allt

Min nya diktsamling, Muntliga åtbörder, utkommer i mitten av mars på Fri Press förlag. Boken innehåller 22 dikter plus en del bonusmaterial. Tanken är att varje dikt ska vara en erfarenhet.

Wednesday, March 01, 2017

57

När Bruno K. Öijer fyllde 57 år var jag med och firade honom på Södra Teatern. Det var i samband med att han var ute på uppläsningsturné för Svart som silver 2008. Nu är jag själv 57 och ska ge ut en ny diktsamling.

Nej, det är inga större likheter mellan mig och Bruno K. Öijer, förutom att vi bägge är poeter och tycker om att uppträda.

Jag har aldrig härmat honom utom kanske i några dikter när jag var i 20-årsåldern. Däremot har jag lärt mig mycket av honom, liksom av ett 100-tal andra poeter.

Vart vill jag komma med detta? Jag vill kanske bara säga att 57 är en ålder att uppleva. Dags att stå på egna ben. Priset för sitt skrivande har man redan betalat.

Genom minnets kraft

Kring en efterlämnad engelskspråkig dikt av Peter Lindforss (1953-2015)

It’s painful to forget
then again
to remember can be worse
I tried hard
to be the civil servant of the mind
ever ready
to carry a memory
a friendly bellboy
working after hours
These days I tend to forget
important things
like names faces
and when I had my last drink
These are bad signs
Then again
in the still of the night
I can hear your voice Maria
and feel your hair brushing against my cheek

Det här är en dikt om minnesprocesser samt om det går att lita på sina sinnen eller inte. Den sönderfaller ganska tydligt i tre avdelningar även om den saknar strofindelning.

Den första avdelningen omfattar diktens första nio rader. Där beskrivs minnet träffande som en tjänstvillig piccolo som springer och hämtar saker ur minnets förråd vid jagets beställning. En perfekt opartisk tjänsteman (civil servant of the mind) kan minnet också sägas vara när det fungerar väl.

De följande fem raderna beskriver en glömska som börjar sätta in.

These days I tend to forget
important things
like names faces
and when I had my last drink
These are bad signs

Här är vi inne i en process där minnet börjar fungera oberäkneligt. Det gör ont att inte längre komma ihåg namn och ansikten, men också att inte längre kunna hålla reda på sin alkoholkonsumtion. Kan det vara något så skrämmande som alkoholdemens som börjar sätta in? Jaget lämnar det okommenterat och går vidare. Och nu händer någonting. För minnet har fått sina nya, tröstefulla sidor.

Then again
in the still of the night
I can hear your voice Maria
and feel your hair brushing against my cheek

Vad är det som händer här, mer än att dikten avslutas på ett sätt som ger mig rysningar? Jaget hör ”Marias” röst, uppenbarligen en person, ett du, som betyder mycket för diktjaget. Ja, för han känner också – i nuet – hur hennes hår fint vidrör hans kind.

Beskriver dikten en övernaturlig upplevelse (Maria är inte för inte namnet på Jesu moder) eller en hörsel- och känselhallucination? Är hon någon som uppenbarar sig i drömmen, som på drömmars vanliga sätt ger drömmaren en känslomässig belöning? Invändningen blir: Skulle inte diktjaget självt veta om att han drömmer?

Peter Lindforss tillbringade när han skrev den här dikten sina dagar och nätter som hemlös i Stockholm. I hans utsatta situation började såväl minnen som sinnen att fungera oberäkneligt. Min tolkning av dikten blir att diktjaget frambesvärjer Maria; att hon blir levande för honom genom minnets egen kraft. Det är en upplevelse som troligen många har haft men som samtidigt går bortom det alldagliga och sätter förnuftet ur spel.

Friday, July 01, 2016

Dikt

Vi har läst fel i Charles Bukowskis verk
eller hur
sa en full man.

Thursday, November 26, 2015

Jag fortsatte

Tänk när X ringde mig och gav mig råd om mina dikter. Synd att jag inte löd dem.

Tänk när XX vände sig om i dörren på vägen ut och sa att han gillade mina dikter. Tack, jag gillar din platta sa jag.

Synd att jag inte fortsatte. Men det gjorde jag ju!

Jag fortsatte utan ni vet vad.

Monday, August 10, 2015

Peter Lindforss sista sovplats

Wednesday, March 25, 2015

Poeter stannar kvar och står aldrig stilla

Poesin är inte osynlig.
Den har skonummer och skjortstorlek.
Och en massa andra mått.
Den är okänd som uppenbarelse.

*

Det är skillnad på att ha en identitet
och att kunna legitimera sig.
Du vet vem du är.
Gud ser ingen skillnad.

Det är alltid någon som känner igen dig,
men kommer hans ord att gälla
när du vill ta ut pengar?
Du är den du är, men det räcker inte.

*

”Jag träffar många poeter
i mitt arbete”
”Vad jobbar du med?”
”Jag är konduktör”.

Poeterna springer,
springer med tåget.
Andra stannar kvar.

”Jag träffar många poeter
i mitt arbete”
”Vad jobbar du med?”
”Jag är polis”.

Ta fast poeterna!
Det går inte!
De springer före!

*

Jag satt ensam med en ros på tåget
En ung flicka dök upp
Jag såg hon ville ha min ros
Hon såg besviken ut.

Hon sa: ”Snart går jag av”
Och försökte kyssa mig.
Jag böjde mig undan.
Vad var det som hände egentligen?

Jag fick en ros för att jag är poet!

Saturday, October 11, 2014

Leonard Cohens råd till en gammal vän

Gå inte in i fas 3,
du kommer få svårt
att hitta ut.

Ta hand om dig;
börja skriv
sämre dikter.