Debatt om lovsånger

Jag publicerar en debattartikel om lovsånger i den senaste utgåvan av Världen Idag (fredagens tidning).

En kväll i Äppelviken med Tomas Tranströmer

Jag minns en sommarkväll i en trädgård i Äppelviken för nu kanske två år sedan. Den svensk-kinesiske poeten Li Li med familj bjöd in till middag i sin trädgård; det var en internationell hopdragning av poeter efter en poesifestival.
Det ryktades att Tranströmer skulle komma.

Jag blev inbjuden av en vän i sällskapet, och vi tog Nockebybanan dit ut. På vägen dit började några poeter palla äpplen från villaträdgårdarna vi passerade och ja, jag måste erkänna att de smakade ypperligt.

Vad var vi för gäng? Några med arabiskt ursprung, några med östeuropeiskt, några kineser som hade uppträtt på ABF-huset i samband med poesifestivalen.
Li Li själv, som hade flyttat till Sverige mycket för att kunna översätta och läsa Tranströmer i original, och sedan blivit kvar som flykting efter Himmelska fridens torg 1989...

Det var dukat till buffé vid ett stort bord i trädgården. Och, ja, Tranströmer med sin Monica var där. Jag tänkte inte så mycket på det till en början (även om jag var imponerad och berörd av hans närvaro) då det fanns så många andra nya och gamla vänner att prata med.
Så småningom började vi läsa dikter för varandra... kineserna läste sina egna översättningar av Tranströmer till kinesiska, framför upphovsmannen själv. Andra läste på arabiska. Den förenande länken visade sig snart vara Tranströmer själv och den poesi han representerade. Jag såg som en mild välsignelse gå upp i Tomas ansikte - eller inbillade jag mig? Det var en hyllning inte bara till honom utan till poesin över alla gränser. Ja, det var egentligen då han fick Nobelpriset.

Min senaste lovsång

Endast du kan hjälpa mig,
endast du kan rädda mig.
Endast du kan hjälpa mig
- när ingen annan kan.

Endast du kan se mitt sår,
endast du vet hur jag mår.
Och jag undrar hur det går
- när ingen annan kan.

Du som kom från himlen ner,
det är bara du som ser.
Och jag vet ju vad du ger
- när ingen annan kan.

Dikt för Norge

Delad glädje är dubbel glädje.
Delad sorg är genomlevd sorg.
Det tar bara lite längre tid
än en omfamning.

Gäst på Hotell Hulingen

För 25 år sedan tog jag in på Hotell Hulingen första gången. Jag hade då ännu inte lärt mig att sova utomhus, bli rånad i parker, delta i förvirringen och upploppen på campingen. Jag visste kort sagt väldigt lite om festivallivet - men jag visste att det skulle bli spännande. Frustrationen var enorm över ett liv som aldrig ville ta fart.

Nu när jag återvänder, snart 52 år gammal, tar jag återigen in på Hulingen. Dags att bo på hotell igen. Många generationer har kommit och gått sedan jag var här första gången.
Det ösregnar över drömmarna, som alltid.

Aforism nr 2

Kärlek är ett blodtryck och en andeblick.

Frälsningen: en av mina lovsånger

Se, hur han vill nå dig
se, hur han förstår dig
som människa din like
som Gud i sitt rike
sträcker han ut sin hand till dig

Frälsaren, han kommer tillbaka
Gud han vill, du ska inget sakna
han lever för alltid
han fanns före din tid
och han ska alltid finnas

Människa, omvänd dig från synden
människa, det är dags att ta din del
av paradiset han lovat
det nya Jerusalem
kommer ner en gång från skyn

Härlighet, det är vad du skådar
härlighet, det är ju bebådat
överallt omkring dig
skimrar det av ädelsten
och Guds flod rinner upp så ren.