Mona Lisa, döden kommer inte att hitta dig

Mona Lisa, din berömmelse vilar tung på dina axlar

ändå har du inte skrivit någon genombrottsroman

 

jag ser dig som en lätt inåtvänd karaktär

på pendeltåget

du sitter alltid på samma plats

för att räddningstjänsten ska kunna hitta dig

ifall du blir kidnappad igen

 

det är nästan som en uniform

dina välvårdade men diskreta kläder

jag ville se dina kläder i oordning

för en sekund

och håret inte längre så välordnat

fantasier

 

du vill väl inte att döden ska hitta dig så här

som om du aldrig levat

 

men ingen risk

det är ingen myndlings nöje

jag ändrar mig

och vill inte att döden ska hitta dig alls

du går in i tiden

som en långsam raket

vars sista steg ännu inte brunnit ut

du kommer att hitta ny kraft

där tiden återvinner dig

i källan på gården

ditt leende

gör att folk vill bli fotograferade med dig

din ögonöppnande blick

hemligheter i ett skrin

som ingen förmår öppna

din ande flyr

för det tomma skramlet

du ligger hela tiden steget före

Mona Lisa, ditt namn gränsar till kitsch

fast det är inte ditt fel alls

i vilket skick kommer man att hitta dig

utanför tidens rutnät eller som en springande mitt i steget

du befinner dig i ett flöde

som har sin egen konsekvens, sin egen rättvisa