Balladen om Peter

Peter, dina böcker står nu vända mot nya generationer

nu när du blivit återupptäckt på randen av glömskan

dina samtida hade släppt ner dig med en krasch på gatan

nej, så ytligt går det inte att beskriva det som hände

dina ord hamnade allt mer i skuggan, trots den värme

många kunde känna inför dig och ditt öde

men det verkade inte finnas något att göra

för att få dig att överleva och leva bättre

jo, det krävdes en uppoffring och varför

var vi inte beredda att göra den?

hur fungerar mekanismerna, hur upphörde du att vara

ung och lovande, nej inte ens som medelålders fick du några chanser

från vacker förförisk pojke till drivande runt utan sammanhang

nya läsare faller nu för det du skrivit, trots eller kanske på grund av

ditt leverne som fick de som älskade dig att gråta blod

ibland, själv tyckte jag inte du var så besvärlig

utom när du ringde mitt i natten och krävde ett omdöme om dina dikter

sånt piggar också upp för den delen!

jag känner din närvaro och ditt värde Peter, du kommer garanterat att befästa

ditt revir vid S:t Eriksbron för att sedan ströva vidare med tiden

det kanske redan hänt

de långa resorna är inte över