Till Kristian Lundberg

Odödlighet i litteraturen

och livet efter döden och allt det där

någon kanske kallar det en chimär

 

Sårbarhet i det mänskliga

der finns inget annat än det

och inget annat som kan handla om livet

 

Stark i sårbarheten

livet skriver ingen helgondikt

såna porträtt blir sällan likt

 

*

 

Kristian, jag kände inte dig

även om vi hade en viss kontakt

och alltför mycket är redan sagt

 

På 80-talet skickade du brev

och ditt största problem var

hur du och boktravarna skulle få rum

i samma lägenhet

jag kunde ana Min kärleks biljardhall

som ett tryck över bröstet

alltför stor upplaga

men du var stolt

över bidragen, vartenda ett av dem

jag känner igen mig själv

så här långt efteråt

travarna från tryckeriet

blir gärna liggande på ens golv

som en okänd fyndighet

inte många får någon glädje av

till slut lastar man av sig själv

och delar ut dem

i kvarteret

så trampa inte på vidden

av förlusten!

litteraturen kan inte vara en chimär

livet eller döden låser en ute

det är vilket som

men det kan aldrig vara likgiltigt

vad som händer sen

vi har väl egentligen ingen aning

om vad uppståndelsen innebär

kanske kan vi ana den

när vi står hemlösa på tröskeln till

vad våra liv varit och blivit

Fotnot: Min kärleks biljardhall är en antologi utgiven av Buda förlag 1987