Det lilla jaget och den stora drömmen
Jag kallar det ”det lilla jaget”, den där personen inom en som vill nå framgång, göra karriär, omge sig med olika prylar etcetera. Eller medelsvensson inom mig. Det är också den som vårdar sig om sina närmaste och inte så mycket om den övriga världen.
Jag vet att det lilla jaget dominerar den här tillvaron och att det är starkt inom mig liksom inom så många andra. Men det lilla jaget är en tråkmåns för det mesta. Det vill att allting ska fortsätta som förut, med kanske 5 procents konsumtionstillväxt varje år. Det lilla jaget vill bygga upp ett isolat där den närmaste stammen ska husera, bo i villa, köra volvo, skaffa hund. Det lilla jaget är en kälkborgare, den som gör som alla andra (enligt Ingmar Simonssons definition av kälkborgaren alltså). Ja, dessvärre, det lilla jaget varken vill eller vågar avvika från normen, och är dessutom en boren mobbare.
Egentligen ser jag hela min verksamhet som en strävan bort från det lilla jagets herravälde. Jag brukar säga att mina främsta intressen är kärlek/sex, andlighet och poesi. (Uppräkningen sker inte i någon speciell ordning, speciellt som dessa saker hör ihop.) Hela mitt liv har jag velat överskrida gränser, i en alldeles speciell bemärkelse. Jag vill bort från det lilla jagets dominans, bryta igenom till en helhetsupplevelse, leva i total symbios med en eller flera människor. I poesin söker jag skriva mig mot det ögonblick när jaget bryter sig ut ur sitt fängelse och upprättar en större mänsklig värdighet, kärleken är både medlet och målet, omfamningen äger rum i en kärleksbubbla som man skapar tillsammans med någon annan men som också är en symbol för det genombrott man vill ska äga rum, i grunden en symbol för den gudomliga kärleken nämligen.
Jag lever i fängelse och jag älskar drömmen om total frigörelse, men frigörelsen är inte vad det lilla jaget tror att den är (inte nästa sportbil alltså utan något helt annat). Socialism med andliga förtecken, men också detta är att begränsa min dröm, för det är något mycket större än så.
P.S. Och nej, det lilla jaget har inte alltid fel, men utan den stora drömmen vore vi döda.
A Dream Goes On Forever
Todd Rundgren
Jag vet att det lilla jaget dominerar den här tillvaron och att det är starkt inom mig liksom inom så många andra. Men det lilla jaget är en tråkmåns för det mesta. Det vill att allting ska fortsätta som förut, med kanske 5 procents konsumtionstillväxt varje år. Det lilla jaget vill bygga upp ett isolat där den närmaste stammen ska husera, bo i villa, köra volvo, skaffa hund. Det lilla jaget är en kälkborgare, den som gör som alla andra (enligt Ingmar Simonssons definition av kälkborgaren alltså). Ja, dessvärre, det lilla jaget varken vill eller vågar avvika från normen, och är dessutom en boren mobbare.
Egentligen ser jag hela min verksamhet som en strävan bort från det lilla jagets herravälde. Jag brukar säga att mina främsta intressen är kärlek/sex, andlighet och poesi. (Uppräkningen sker inte i någon speciell ordning, speciellt som dessa saker hör ihop.) Hela mitt liv har jag velat överskrida gränser, i en alldeles speciell bemärkelse. Jag vill bort från det lilla jagets dominans, bryta igenom till en helhetsupplevelse, leva i total symbios med en eller flera människor. I poesin söker jag skriva mig mot det ögonblick när jaget bryter sig ut ur sitt fängelse och upprättar en större mänsklig värdighet, kärleken är både medlet och målet, omfamningen äger rum i en kärleksbubbla som man skapar tillsammans med någon annan men som också är en symbol för det genombrott man vill ska äga rum, i grunden en symbol för den gudomliga kärleken nämligen.
Jag lever i fängelse och jag älskar drömmen om total frigörelse, men frigörelsen är inte vad det lilla jaget tror att den är (inte nästa sportbil alltså utan något helt annat). Socialism med andliga förtecken, men också detta är att begränsa min dröm, för det är något mycket större än så.
P.S. Och nej, det lilla jaget har inte alltid fel, men utan den stora drömmen vore vi döda.
A Dream Goes On Forever
Todd Rundgren
0 Comments:
Post a Comment
<< Home