En upplevelse av tid

Kärleksfullt till Erika och Isabelle

Någon gång under 1985
tror jag att det var
som jag började brevväxla med en ung poet
vid namn Lukas Moodysson
(namnet var märkligt, nästan för bra för att vara sant,
men lät ändå inte taget)
Vi hade gemensamma, obskyra intressen
förstås poesi
och undergroundtidskrifter
Han hade bestämt sig för att ge ut en tidskrift
som skulle heta Spao Spassiba
och efterlyste bidrag
Jag skickade dikter och underliga brev
som inte hade gått att återskapa på mail
Tror han fotokopierade tidskriften på nätterna
på sin morsas jobb sedan
Det här var samtidigt
som Den Blinde Argus grundades på sitt hörn
och jag levde upp en aning
på grund av dessa nya blixtrande kontakter
tror ändå inte jag fattade vad livet var
och jag var fortfarande skygg för den verklighet
jag inte förstod hur man skulle hantera
i någon slags intuitiv sammanvägning av poesi- och verklighetssinne
poetens gröna fingrar; få kärleken att växa
också mellan orden
Nu sitter jag här, drygt 20 år senare,
på ett café
med två tjejer som har startat en ny litterär tidskrift
som heter Cellofan
och ser väldigt fin ut!
Och de är lika gamla som Lukas var då!
Jag är med i det nya numret liksom min kompis Johan Nordgren
och en hel massa kända och okända förmågor
Ser att Lukas Moodysson och Solja Krapu och Sofia Stenström citeras
och slår det med mig då:
att tiden går
men att jag ändå inte behöver känna mig gammal
för jag har just upptäckt
att tiden går i cirkel
och att jag droppar namn
är inte meningen med denna supervardagsrealistiska dikt
utan att poeterna ska få
kärleksfulla fingrar igen
som får allt hoppfullt att växa och gro.