Peter, dina böcker står nu vända mot nya generationer
nu när du blivit
återupptäckt på randen av glömskan
dina samtida hade
släppt ner dig med en krasch på gatan
nej, så ytligt går
det inte att beskriva det som hände
dina ord hamnade allt
mer i skuggan, trots den värme
många kunde känna inför
dig och ditt öde
men det verkade
inte finnas något att göra
för att få dig att
överleva och leva bättre
jo, det krävdes en
uppoffring och varför
var vi inte beredda
att göra den?
hur fungerar
mekanismerna, hur upphörde du att vara
ung och lovande, nej
inte ens som medelålders fick du några chanser
från vacker förförisk
pojke till drivande runt utan sammanhang
nya läsare faller nu för det du skrivit, trots eller kanske på grund av
ditt leverne som
fick de som älskade dig att gråta blod
ibland, själv tyckte
jag inte du var så besvärlig
utom när du ringde
mitt i natten och krävde ett omdöme om dina dikter
sånt piggar också
upp för den delen!
jag känner din närvaro
och ditt värde Peter, du kommer garanterat att befästa
ditt revir vid S:t Eriksbron
för att sedan ströva vidare med tiden
det kanske redan
hänt
de långa resorna
är inte över