Några rader mitt i Vardagar-projektet

Försöker Lundell bräcka Knausgård

vad gäller autofiktivt skrivande

han är på god väg

men miraklet som läsarna undfick

i och med att Vardagar-sviten presenterade sig själv

med alla dessa hundratals hugskott och tankar

och inblickar i författarens vardag

började snart tunnas ut

och övergå i en viss tradighet

för oss som inte är fullständigt hjälplöst förälskade

i allt vad Lundell gör

jag känner min kritiska ådra växa

och börja bulta under huden

men jag hoppas fortfarande på att delarna 6 och 7 ska komma in

och lyfta sviten igen

så oförbätterlig är jag

under tiden sticker jag emellan med Marianne Lindberg de Geers

dagböcker

så många människor i dem

tänk efter: hos Lundell många gånger bara en kvinna

nämnd vid begynnelsebokstav

sedan någon gång en reparatör av värmepannor eller liknande

en servicekille på bilverkstaden

sen media media media

en bulimisk konsumtion

som går utanpå det mesta

och Lundell är ju smart så han förstår

att ska det göras ska det göras ordentligt

men jag uppskattar                                                     

hur som helst bilderna från turnéerna

där har vi varit svältfödda ett tag

och där är något som bara Lundell

vet mest om

liksom tavelproduktionen långtifrån självupprepande

gått in i mode högsta utveckling med spiken i botten

P.S. Min nya bok innehåller två hyllningsdikter till Lundell

de står jag för

de utspelas 1991

då allt kunde gått åt h-e

men inte gjorde det

utan blev till  ett nytt avstamp och ett lyft