Till Kristian Lundberg

Odödlighet i litteraturen

och livet efter döden och allt det där

någon kanske kallar det en chimär

 

Sårbarhet i det mänskliga

der finns inget annat än det

och inget annat som kan handla om livet

 

Stark i sårbarheten

livet skriver ingen helgondikt

såna porträtt blir sällan likt

 

*

 

Kristian, jag kände inte dig

även om vi hade en viss kontakt

och alltför mycket är redan sagt

 

På 80-talet skickade du brev

och ditt största problem var

hur du och boktravarna skulle få rum

i samma lägenhet

jag kunde ana Min kärleks biljardhall

som ett tryck över bröstet

alltför stor upplaga

men du var stolt

över bidragen, vartenda ett av dem

jag känner igen mig själv

så här långt efteråt

travarna från tryckeriet

blir gärna liggande på ens golv

som en okänd fyndighet

inte många får någon glädje av

till slut lastar man av sig själv

och delar ut dem

i kvarteret

så trampa inte på vidden

av förlusten!

litteraturen kan inte vara en chimär

livet eller döden låser en ute

det är vilket som

men det kan aldrig vara likgiltigt

vad som händer sen

vi har väl egentligen ingen aning

om vad uppståndelsen innebär

kanske kan vi ana den

när vi står hemlösa på tröskeln till

vad våra liv varit och blivit

Fotnot: Min kärleks biljardhall är en antologi utgiven av Buda förlag 1987

 

 

 

Hommage hommage hommage

det illusionslösa

kan inte misstas för

kärlekslöshet

det ena

är som ett intet

det andra

är en solvarm vind

nere vid havet

som blåser kalufsen åt sidan

och får en att vilja gå ut

i det blå

Peter Lindforss behövde aldrig

imitera den rösten

den kom inifrån

det inre stämningsläget

 

han förde sina anteckningar

var han än gick

det växte och blev starkt

på ett ögonblick

två eller fyra rader

var allt som behövdes

för att komma igång

på allvar

med en låtsad nonchalans

 

han sa det själv och det redan på 70-talet:

du kan aldrig undkomma min dikt

för jag har givit upp allt för den

 

nu när båtarna

går in och ut i hamnen

i en tidig morgonbrådska

de själva överlevt många gånger om

säger LC något nytt

i en avsidesreplik:

”jag förstår den här dikten

låt oss aldrig omskriva den

vi ska bära med oss den

och vi färdas ändå

med lätt packning

hans eget mörker

skaver av mot väggarna här i Hydra

och framträder som musik”

sitt kvar i solstolarna

ett litet tag till

Leonard bredvid Peter

 

 

Befrielsens styrkor

kärleken vänskapen och döden

ett triumvirat

att fördela makten mellan

 

de exploderande granaterna

upphör att falla

över Ukraina

men hur ska detta

någonsin räcka

är det en ruinvärld

som återstår

 

vänskapen har överlevt

åtminstone vissa vänskaper

kärleken hankar sig fram

liksom livet

 

tack för att du överlevt

sorgen får komma senare

liksom glädjen och vänskapens uttryck

 

kärleken kan fortfarande segra

om den håller ut armarna

när ni möts

och om livet

inte är en förrädare

 

många har prövats

alldes orimligt mycket

av detta krig

kan det mänskliga segra

mycket har vi hört

om det stora, upphöjda

och vackra

om den stolta staden

Odessa

där försvaret mot nazisternas belägring

en gång höll ut

i 73 dagar

 

må den friska vinden blåsa

över Svarta havet

med befrielse för alla

inte dödens befrielse

utan allt som återstår

att göra

befrielse till det