Anteckningar om "Allt" - to be continued

Jag håller på att läsa en bok som heter "Allt". Antar att ingen har hört talas om den. Eftersom den kom ut redan i höstas så är det här ingen senkommen recension, utan mer av karaktären anteckningar.

Centrifugalkraften i den här boken är väldigt stark. Kanske borde den döpas om till "Intet".

Författaren Martina Lowden var länge mest känd som nätmobbare på sin och kompisen Elise Karlssons O-tidskrift. Sedan började hon debattera poesi i en del mystiska inlägg som till exempel detta:

"Men snälla XXX, skriver man en så onyanserad och konspirationsteoretisk artikel som din får man skylla sig själv om ingen av de angripna tar den på allvar. Hör du inte hur du själv låter? Den ena sidan är en elitistisk sekt med stöd från 'makten', den andra sidan står för kvalitet. Vad ska man svara på sånt?

Jag har ju påvisat att metaforer och samhällskritik förekommer där du hävdar att det inte finns - återstår egentligen det här med kommunikationen. Och där - ett tips för din framtida karriär, bara - hade det nog varit bra om du lite tydligare definierat vad du menar med 'kommunikation', och brytt dig om att förklara vad de personer du citerar i sin tur menar med det. Som Aase Berg - vad syftade hon på när hon sa det där? Uttalade hon sig som BLM-redaktör eller författare?

Lästips: 'Praktisk retorik', Göran Hägg."

En del av svaret löd så här. Och likheterna med en pågående Johan Lundberg-debatt är för övrigt helt oavsiktliga.

"Vad gäller din omsorg om min framtida karriär tror jag man kan lämna det till mig. Jag är nog inte den av oss som satsar på en spikrak kulturkarriär."

Sedan debuterade alltså Martina Lowden som författare. Att döma av den här intervjun i Svenska Dagbladet höll hon egentligen på att skriva en eller två andra romaner, men det blev den här boken. För att förlaget ville det. På så sätt kan det påminna om Ida Börjels debut.

På O-tidskrifts gästbok 14/3 skriver den tidigare omnämnde vännen - och förläggaren på Modernista - Elise Karlsson att Martina Lowden har tjänat väldigt lite pengar på sin bok (minst 150.000 kronor), vet inte om jag är beredd att hålla med. Hur många får det i handen för sina retuscherade dagböcker?

Jag sitter på tunnelbanan och läser "Allt". Det känns lite obekvämt. Jag kommer att tänka på en gammal arbetskamrat som, hur musikintresserad hon än var, aldrig hade kunnat tänka sig att bära en T-shirt med ett svenskt bandnamn på. "För tänk vad pinsamt det skulle vara om någon i det bandet kom in i tunnelbanevagnen just när man satt där!" Själv hade jag en T-shirt med "Leather Nun" på. 20 år senare skriver jag dessa rader.