Kauppis felträffar om sex och relationer
Ottar är en rätt bra tidskrift, som jag läser ibland. (Framförallt är RFSU ungefär hundra gånger mer seriösa som sexrådgivare än kvällstidningarnas spalter.)
I förra numret (4/07) av Ottar skriver Lo Kauppi ilsket och välformulerat om sexism och gubbighet inom kulturvärlden, och de begränsande roller som kvinnor får spela inte minst inom teatern.
"[D]et hör verkligen till ovanligheterna att tjejer eller kvinnors egoistiska sex finns beskrivet över huvud taget”, skriver Lo Kauppi och jämför med alla barndomsskildringar biopubliken har fått se där unga grabbar hetsar upp sig över nakna kvinnor.
”Då skrattar biopubliken: ’Ja se pojkar’. Killar och mäns sexualitet är alltid gullig, naturlig eller till och med när den är sjuk, som vid våldtäkt, så beskrivs den om och om igen. Den finns.
Det bisarra är att om en kvinna varit kåt på film så blir hon oftast mördad innan slutet. Men det räcker inte att hon dödas, hon ska dessutom vara ett lik som ska gå att runka till, så spetsbehån dras fram lite extra innan tagning.”
Ja, Lo Kauppi skriver rått men inte alltför hjärtligt, och visst har hon några poänger.
Men ur min synvinkel är hon inte alltid så träffsäker. Så här skriver hon nämligen om fenomenet relationer mellan äldre män och yngre kvinnor:
”I fiktionen matas vi hela tiden med orimliga sanningar. Gång på gång ser vi den lite halvfula gamla mannen med den unga vackra kvinnan. I verkliga livet känner jag inget sånt par. Det är precis som om kulturen tagit på sig uppgiften att boosta heteromännen medan kvinnorna ska få sämre och sämre självförtroende för varje kulturell upplevelse dom får.”
I verkligheten har jag själv flera gånger varit del av ett sådant par. Och jag är ju verkligen den ”lite halvfula gamla mannen” – om man jämför med kvinnan i det här fallet. Jag har nämligen ett flertal gånger haft seriösa kärleksrelationer där det har varit en stor åldersskillnad mellan mig och kvinnan. Flera gånger har det också lett till problem, och att kvinnan inte vågat eller velat stå för relationen, som dock ändå har existerat, vad än Lo Kauppi tror om sådant. Moralister av bägge könen gör det svårt att upprätthålla såna relationer ”i verkliga livet” och i det här fallet är Lo Kauppi en av dem. Ibland är hon lika fördomsfull som de mer eller mindre slutna institutioner hon kritiserar.
I förra numret (4/07) av Ottar skriver Lo Kauppi ilsket och välformulerat om sexism och gubbighet inom kulturvärlden, och de begränsande roller som kvinnor får spela inte minst inom teatern.
"[D]et hör verkligen till ovanligheterna att tjejer eller kvinnors egoistiska sex finns beskrivet över huvud taget”, skriver Lo Kauppi och jämför med alla barndomsskildringar biopubliken har fått se där unga grabbar hetsar upp sig över nakna kvinnor.
”Då skrattar biopubliken: ’Ja se pojkar’. Killar och mäns sexualitet är alltid gullig, naturlig eller till och med när den är sjuk, som vid våldtäkt, så beskrivs den om och om igen. Den finns.
Det bisarra är att om en kvinna varit kåt på film så blir hon oftast mördad innan slutet. Men det räcker inte att hon dödas, hon ska dessutom vara ett lik som ska gå att runka till, så spetsbehån dras fram lite extra innan tagning.”
Ja, Lo Kauppi skriver rått men inte alltför hjärtligt, och visst har hon några poänger.
Men ur min synvinkel är hon inte alltid så träffsäker. Så här skriver hon nämligen om fenomenet relationer mellan äldre män och yngre kvinnor:
”I fiktionen matas vi hela tiden med orimliga sanningar. Gång på gång ser vi den lite halvfula gamla mannen med den unga vackra kvinnan. I verkliga livet känner jag inget sånt par. Det är precis som om kulturen tagit på sig uppgiften att boosta heteromännen medan kvinnorna ska få sämre och sämre självförtroende för varje kulturell upplevelse dom får.”
I verkligheten har jag själv flera gånger varit del av ett sådant par. Och jag är ju verkligen den ”lite halvfula gamla mannen” – om man jämför med kvinnan i det här fallet. Jag har nämligen ett flertal gånger haft seriösa kärleksrelationer där det har varit en stor åldersskillnad mellan mig och kvinnan. Flera gånger har det också lett till problem, och att kvinnan inte vågat eller velat stå för relationen, som dock ändå har existerat, vad än Lo Kauppi tror om sådant. Moralister av bägge könen gör det svårt att upprätthålla såna relationer ”i verkliga livet” och i det här fallet är Lo Kauppi en av dem. Ibland är hon lika fördomsfull som de mer eller mindre slutna institutioner hon kritiserar.
posted by Andreas Björsten at 10:27 PM
0 comments
