Poeter stannar kvar och står aldrig stilla

Poesin är inte osynlig.
Den har skonummer och skjortstorlek.
Och en massa andra mått.
Den är okänd som uppenbarelse.

*

Det är skillnad på att ha en identitet
och att kunna legitimera sig.
Du vet vem du är.
Gud ser ingen skillnad.

Det är alltid någon som känner igen dig,
men kommer hans ord att gälla
när du vill ta ut pengar?
Du är den du är, men det räcker inte.

*

”Jag träffar många poeter
i mitt arbete”
”Vad jobbar du med?”
”Jag är konduktör”.

Poeterna springer,
springer med tåget.
Andra stannar kvar.

”Jag träffar många poeter
i mitt arbete”
”Vad jobbar du med?”
”Jag är polis”.

Ta fast poeterna!
Det går inte!
De springer före!

*

Jag satt ensam med en ros på tåget
En ung flicka dök upp
Jag såg hon ville ha min ros
Hon såg besviken ut.

Hon sa: ”Snart går jag av”
Och försökte kyssa mig.
Jag böjde mig undan.
Vad var det som hände egentligen?

Jag fick en ros för att jag är poet!