Svar på bloggutmaning

Vidarebefordrad från Jakob.

En bok som förändrat mitt liv:
Gunnar Ekelöfs Dikter 1927-62 (Diwan-trilogin ingick inte), den boken fick mig att vilja bli författare.
Bruno K. Öijers Spelarens Sten: Den boken fick mig att försöka bli det.

En bok jag läser mer än en gång:
Poeter av olika slag, förstås.
Antar att det syftar även på tidigare läsning av t ex barn- och ungdomslitteratur. Läste om Robert A Heinleins ”Egen rymddräkt finnes” för jag var hemligt förälskad i den 10-åriga hjältinnan. Läste om Robert Louis Stevensons ”Skattkammarön” i vuxen ålder. Stevenson är en favoritförfattare, kraftigt underskattad i Sverige, Skattkammarön är inte hans bästa verk, men den har något visst. Almqvist: ”Drottningens Juvelsmycke”, den värld den målar upp, teater- och kulissvärlden kring Gustaf III betydde oerhört mycket för mig och gör det antagligen fortfarande. Jag kan garantera att Ann Jäderlund också har läst denna bok! Strindbergs ”Röda rummet”, jo jag tycker faktiskt om dess uppror mot auktoriteter och uppfattar det som genuint.

En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
Bibeln. Shakespeares samlade verk. Men hela idén med att bli övergiven på en öde ö framstår som urtråkig och jag hoppas verkligen att jag blir räddad snart.

En bok som fick mig att skratta:
Jaa, jag sitter ofta och skrattar högt när jag sitter på tunnelbanan och läser någon gravallvarlig bok, det är vissa passager som stannar i minnet, men jag kan inte dra mig till minnes något enskilt ögonblick. Om vi tänker mer hela boken så säger jag väl Moment 22. Men varför inte också Snobben, Dilbert, Rocky, Nina Hemmingsson (har henne inte i bokform i och för sig). Kafka är förstås en stor humorist, men jag minns faktiskt inte om jag skrattade. Däremot minns jag tydligt att jag och min dåvarande flickvän satt i min säng och skrattade länge och högljutt åt den dikt ”Decennier av ungdom” som jag har med i antologin ”Svensk slam”. Jag vet inte om hon tyckte dikten var dålig och patetisk, men hon läste inledningsraderna till varje strof högt och vi kunde inte sluta skratta.. Ni kan läsa dikten här . Jag tyckte själv att det var väldigt roligt att läsa ”var jag verkligen ung på 1990-talet?” och så vidare, säkert också för henne som inte föddes förrän på 80-talet.

En bok som fick mig att gråta:
-----

En bok jag önskar hade skrivits:
John Peter Gisters ”Samlade dikter”. Någon borde ha samlat och givit ut hans bästa material, nu finns ju bara en bråkdel utgivet (än så länge i alla fall).

En bok som inte borde skrivits:
Kan inte se det så. Jag håller mig här till Thomas Thorild, som i sin ”Kritik av kritiker” skriver ungefär att ”Inget görs för sina fel skull, utan allting görs för sina förtjänster.” Det finns många dåliga böcker, men att önska dem oskrivna, nej.

En bok jag just nu läser:
Houellebecq: Plattform. Göran Grip: Allting finns.

En bok jag tänkt läsa härnäst:
Läsa ut alla påbörjade, det är alltid fler än jag mäktar med, men med viss planering går det.

Okej, läs vidare, och glöm inte att leva!
Andreas

Det lilla jaget och den stora drömmen

Jag kallar det ”det lilla jaget”, den där personen inom en som vill nå framgång, göra karriär, omge sig med olika prylar etcetera. Eller medelsvensson inom mig. Det är också den som vårdar sig om sina närmaste och inte så mycket om den övriga världen.
Jag vet att det lilla jaget dominerar den här tillvaron och att det är starkt inom mig liksom inom så många andra. Men det lilla jaget är en tråkmåns för det mesta. Det vill att allting ska fortsätta som förut, med kanske 5 procents konsumtionstillväxt varje år. Det lilla jaget vill bygga upp ett isolat där den närmaste stammen ska husera, bo i villa, köra volvo, skaffa hund. Det lilla jaget är en kälkborgare, den som gör som alla andra (enligt Ingmar Simonssons definition av kälkborgaren alltså). Ja, dessvärre, det lilla jaget varken vill eller vågar avvika från normen, och är dessutom en boren mobbare.
Egentligen ser jag hela min verksamhet som en strävan bort från det lilla jagets herravälde. Jag brukar säga att mina främsta intressen är kärlek/sex, andlighet och poesi. (Uppräkningen sker inte i någon speciell ordning, speciellt som dessa saker hör ihop.) Hela mitt liv har jag velat överskrida gränser, i en alldeles speciell bemärkelse. Jag vill bort från det lilla jagets dominans, bryta igenom till en helhetsupplevelse, leva i total symbios med en eller flera människor. I poesin söker jag skriva mig mot det ögonblick när jaget bryter sig ut ur sitt fängelse och upprättar en större mänsklig värdighet, kärleken är både medlet och målet, omfamningen äger rum i en kärleksbubbla som man skapar tillsammans med någon annan men som också är en symbol för det genombrott man vill ska äga rum, i grunden en symbol för den gudomliga kärleken nämligen.
Jag lever i fängelse och jag älskar drömmen om total frigörelse, men frigörelsen är inte vad det lilla jaget tror att den är (inte nästa sportbil alltså utan något helt annat). Socialism med andliga förtecken, men också detta är att begränsa min dröm, för det är något mycket större än så.
P.S. Och nej, det lilla jaget har inte alltid fel, men utan den stora drömmen vore vi döda.

A Dream Goes On Forever

Todd Rundgren